Satisfaction
det är svårt det där, att vara nöjd.
jag får lätt ångest när allt är bra. det är rätt sjukt.
jag har liksom växt upp med det, att nått alltid bör vara fel.
det är inte bra. jag försöker intala mig själv varje dag att allt löser sig.
att det som ska ske kommer att ske. att om vi bara älskar varandra, vi allihopa, så blir världen bättre.
men det är svårt. ibland är det mycket i vägen. mycket som stör min koncentration för att lyckas nojja mindre.
men jag anser att det viktigaste vi har är hoppet. det ÄR det sista som lämnar oss. jag lovar.
å jag ska alltid ha hopp. jag MÅSTE ha hopp. för annars dör jag. annars hade jag redan varit död.
jag är så oerhört tacksam över allt bra som händet mig och det krävs inte mycket för att göra mig glad.
jag försöker att inte vara bortskämd och jag vill ALLTID hjälpa mina medmänniskor med allt jag kan.
jag kan ibland bli ledsen över att folk ser mig på fel sätt. att de missförstår mig. tror att jag är nån jag inte är och att jag har åsikter som jag inte alls besitter.
men jag ha rnu kommit fram till att de får tycka vad de vill. jag är den jag är. jag börjar komma fram till vem jag är rätt bra nu, även om det är sjukt långt kvar, och jag gillar den jag är. jag är en bra person. =)
men slut på djupheter nu.
later.
