Linnéa

ja, jag orkar inte.

är bara så trött på allt.

fast egentligen är jag glad.

jag fattar inget och är såååå förvirrad över allt.

hatar det här.

hatar att jag hatar det här.

imorrn SKA bli en bra dag.

så är det.

Usch varför kan jag inte bestämma över mig själv?
Över mina tankar och känslor... Över hur jag agerar..
Åhh. Blir så frustrerad på mig själv. Min hjärna är cp och jag bara nojjar jämt.
Allt jag vill är ju att vara enkel.
Jag vill inte vara besvärlig.
Men det som är sjukt är ju att jag är rätt omtänksam och förstående av mig och typ allt jag kanske "kräver" eller behöver av andra skulle jag själv inte ha några som helst problem alls att fixa till för nån annan....
Jag menar att jag är så öppen och lättmedgörlig när det gäller nån annan å dens problem..
Men när det kommer till mina känslor så skäms jag sönder...
Usch.
Å en annan sak, jag fick höra ofta förr att jag har för höga förväntningar på folk men det har ju fan totalt vänt...
Jag tror att alla ska hata mig och tycka jag är totalt off så fort jag inte är "normal"..
Men å andra sidan så vill jag verkligen inte vara normal.. Hatar det begreppet och gillar att jag är lite wierd..
Men ååååhh..... over. out.

idag är saker å ting lugnare.
jag är allmänt apatisk vilket jag inte gillar.
eller asså det är ju skönt att det inte gör så jävla ont i mig längre och att jag inte gråter tills jag inte kan andas.
men när jag känner, oavsett om det är ledsen jag känner mig så vet jag iaf vad jag känner.
jag vet inte vad jag vill. det har jag inte vetat på länge känns det som.
men när jag inte ens känner något så vet jag ju varken vad jag vill eller vad jag känner.
allt blir så mycket mer krångligt då.
men men, jag är tacksam över att slippa smärtan......

idag har jag tvättat. massor. sen mötte jag pappa på jensen's för goooood mat med pissig service. vi fick oss några goda skratt. sen har jag åkt inlines av bara fan. 1,5h körde jag. genom hela jävla örebro. extremt svettig var jag när jag kom hem. sen har jag softat i solen på balkongen å nu ska jag vika tvätt till bra musik. tror det blir what about.

å imorrn äre jobb på schemat.
ja, apatisk som jag är har jag inget att säga om det.
är nervös. men det är jag ju fan alltid so what's new....
har tänkt så mycket senaste dagarna att jag är väl helt slut i hjärnan.
det finns inget kvar. det är tomt.
oh well. later folks,

I'm dead inside.
And I hate myself.

Det här suger balle.
Det här kallat känslor.

Ångesten är högre than ever.
How the fuck ska jag komma ur det här?

'Cause I'm strong enough.....?
To live without you? -Cher

That don't kill me,
can only make me stronger? - Kayne west

Vad i heeeeeelvette ska jag göra?
Vad fan vill jag?

det är svårt det där, att vara nöjd.
jag får lätt ångest när allt är bra. det är rätt sjukt.
jag har liksom växt upp med det, att nått alltid bör vara fel.
det är inte bra. jag försöker intala mig själv varje dag att allt löser sig.
att det som ska ske kommer att ske. att om vi bara älskar varandra, vi allihopa, så blir världen bättre.
men det är svårt. ibland är det mycket i vägen. mycket som stör min koncentration för att lyckas nojja mindre.
men jag anser att det viktigaste vi har är hoppet. det ÄR det sista som lämnar oss. jag lovar.
å jag ska alltid ha hopp. jag MÅSTE ha hopp. för annars dör jag. annars hade jag redan varit död.
jag är så oerhört tacksam över allt bra som händet mig och det krävs inte mycket för att göra mig glad.
jag försöker att inte vara bortskämd och jag vill ALLTID hjälpa mina medmänniskor med allt jag kan.
jag kan ibland bli ledsen över att folk ser mig på fel sätt. att de missförstår mig. tror att jag är nån jag inte är och att jag har åsikter som jag inte alls besitter.
men jag ha rnu kommit fram till att de får tycka vad de vill. jag är den jag är. jag börjar komma fram till vem jag är rätt bra nu, även om det är sjukt långt kvar, och jag gillar den jag är. jag är en bra person. =)
men slut på djupheter nu.
later.

Surfade runt bland mina gamla inlägg här i bloggen å hittade en bid som gav mig extrem ångest.
fy fan.
å att veta att de som sitter på bilden typ lever på samma sätt idag... fattar inte..
asså jag har inget emot att folk dricker.. jag har alltid tyckt att det blir jobbigt när folk blir föööör fulla men annars, gör som du vill... bara det inte skadar mig.. jag accepterar det mesta och är inte dömmande.. det är sant.
men vafan, acceptera att jag vill göra som jag vill.. ge mig den respekt som jag ger...
jag kan ibland bara sitta å le å vara glad över att jag tagit de beslut som jag har..
det är ingen regel jag går efter.. att inte dricka.. jag försöker att inte förneka mig något jag vill ha.. å det funkar rätt bra.. det gäller att ha en balans.. vilket jag inte alltid haft.. när det gäller många saker..
men jag trivs så jääävla mycket bättre nykter.. så är det bara..
här är iaf bilden;

det är i min förra lägenhet..
vi rökte inne. jag rökte säkerligen minst 2 stora paket på en kväll som denna..
ser ni som det ser ut? fy fan.
ja, alla är glada... men är det äkta lycka? nej. nu för tiden är jag glad av mig själv och tyck att jag låter förjävla nördig eller torr men jag älskar det.. ja, jag saknar snus.. det gör jag.. men that's it..
å jag är glad att jag inte snusar heller för oj vad jag kunde må dåligt av det också..
jag fortsätter hellre leta efter vad det är jag ska stoppa i tomhålet vi alla har än att ta första bästa - alkoholen...
ni andra - gör vad FAN ni vill.. men låt mig va!

folk har alltid sagt så. i hela mitt liv har jag hatat när folk säger så för jag fattar inte det uttrycket.. jag tänker å nojjar alltid ett steg längre, ja men HUR löser det sig då? å måste veta hit å dit.
but no more, för vet ni, det löser sig.
vafan har man vänner, familj, nära å kära å ja fucking medmänniskor till annars...
jo men såklart för att hjälpa till att lösa saker så att livet helt enkelt lite enklare.
om vi bara tar hand om varandra så blir alltid så mycket enklare ergo så mycket bättre.
det finns gott om hemska människor, idioter som inte förstår nått av det jag skriver nu.
men en sak, att man ska omringa sig med människor som bryr sig. som vill ens bästa och som finns där utan baktankar.
nej, nu drar jag å tatuerar mig. LATER!

Varje morgon bör vi vakna och säga till oss själva:
Du har två val idag.
Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. 
Vi bör välja att vara på gott humör.

Varje gång det sker något dåligt, kan vi välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. 
Vi bör välja att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos oss,
kan vi välja att acceptera deras klagan eller så kan vi välja att peka på de positiva sidorna i livet.   
Vi bör välja de positiva sidorna i livet. 

Livet handlar om val.
När vi tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. 
Vi väljer hur vi vill reagera på situationen.

Vi väljer hur folk skall påverka vårat humör.

Det är vi som väljer om vi vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det vårt val hur vi lever våra liv.  

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som vi bekymrade oss för igår.

Ja, tänka sig så lätt det är.
Imorrn ska inte jag vara rädd, nervös eller arg.
Jag ska heller inte ha ångest.
Jag ska vara glad, hjälpsam och sen ska jag inte tänka några dåliga tankar.

Eller kanske är det inte så lätt?
Eller väljer man det också kanske?
Kan vi välja om det är lätt eller svårt att välja att vara glad och positiv?
I ask you, who has the answer?